Jag älskar den :) Stämde klockrent på Maya min förra kisse :)

Mimic är enkel, bryt en vitabe i fyra delar och lägg i handflatan, lägg pillret på vitabe och räck fram till Mimic, klart!

Woow - så har jag aldrig kunnat ge en katt ett piller. Nina som var min förrförra katt, fick ju P-piller 1 gång i veckan i nästan 12 år, men henne klämde jag mellan benen o så stoppade jag in p-pillert i en liten bit rullad rökt skinka. Jag hade smort insidan av skinkbiten med en liten klick smör så att pillret satt fast o skinkbiten höll sig hoprullad o i 7 fall av 10 svalde hon då skinkbiten godvilligt i de andra tre fallen fick jag jobba lite mera, men dock aldrig i närheten av det som förekommer i mammaveterinärs berättelse

Det där kunde lika gärna varit Lisa som beskrivits. Hon var värdens goaste katt ända tills man skulle ge henne ett piller av något slag. Varje gång så hade jag perforerade fingertoppar, och det gjorde SÅÅÅ ont! Efteråt satt hon och blängde på mig, för av någon konstig anledning så föll alltid lotten på mig att ge det förhatliga pillret.  början så gav jag Lisa och mennes syster Mimmi p-piller men till slut orkade jag inte med brottningsmatcher varje vecka så då fick det bli sterilisering. Men under hennes nioåriga levnad varhon ju ute på diverse äventyr så hon behövde äta pillar av andra orsaker, och det var lika jobbigt varje gång.

Nu skulle jag gladeligen ta den kampen om jag bara hade fått ha henne kvar hos mig.

Ojojoj….*torkar tårarna*…Den första halvan av instruktionen stämde in på Lilja när jag började ge henne p-piller. För var gång  protesterade hon bara värre o värre till slut fick jag nog och skällde ut henne som bara den! Hon fick en klapp i baken också - en ren reflexrörelse! efter att hon bitit mig ordentligt. Hon gick sedan och surade i tre dagar och jag lät henne vara. Sedan kom hon och ville gosa. Efter ett tag tog jag fram ett piller, gjorde mig beredd…och hon tog pillret ur handen och åt upp det! Så är denna lilla kattfröken. Inga problem med att medicinera henne efter det.

Den var bra. Kommer ihåg när vår första katt fick skabb i öronen. Dom första gångerna gick det bra att droppa medicinen i öronen, men det gjorde nog ont. För efter han hade fått dopparna sprang han och drog öronen i golvet. Så det var synd om honom. Efter ett par gånger såg han direkt vad vi hade i händerna och sprang och gömde sig under bord och soffor allt för att slippa dropparna. Det var hemskt att utsätta honom för detta men han blev ju frisk sedan.

Jodå, den var rolig.

Väl att mina inte har varit så svåra.

Underbar beskrivning!

Tur att mina två katter är mer beskedliga när de ska få sina piller. Då är det värre när jag ska försöka få bort tovorna på den stora lurvbollen, hon morrar bara hon får se saxen och kardan. Lillekatten däremot njuter av kardan men hennes päls är inte lika besvärlig.

Cessy, hur har din erfarenhet av att ha en långhårig katt på våren? Din katt är ju bara barnet än så länge så hon har kanske inte så mycket päls ännu. Här hemma får jag plocka pälstussar dagligen, överallt. Samtidigt så kan jag se spåren av var de ligger och sover när vi inte är hemma - nämligen i solskenet på köksbordet!

Min Evariste fick aldrig några piller, men när man skulle klippa klorna ojojoj. Då var det inlindning i handduk med en tasse i taget framme och ett fasligt morrande.. men det gick i alla fallAnnars var han nog en av de lugnaste och snällaste man kan tänka sig.

Hehe!! ja detta är en gammal klassiker men tål att läsas om o om igen!! Skrattar lika mycket än!

jag hade faktiskt aldrig sett den, den var ju underbar . utmärkt slutkläm också

"1. Stoppa in pillret i en köttbulle. Ge till hunden. Klart!"

"1. Stoppa in pillret i en köttbulle. Ge till hunden. Klart!"

Jag har en bit att köra till min veterinär, så jag tar själv stygnen efter operationer och det har inte varit problem med varken katt eller hund, så det finns snälla katter också  men beskrivningen i första inlägget väcker nog minnen hos många.

När det gäller hund, så frågar folk ibland varför jag har valt den rasen och svaret är: "för att göra det lätt för mig".

De är underbara, våra små fyrbenta familjemedlemmar

Tigris: Zelda fäller på något underligt sätt. Det är som tussar som är lätt ihoprullat o tar man i det är det liksom strängar som känns lätt garnliknande. Jag trodde ju att nu får jag nog jobb med en massa hår överallt. Prinsen fällde ju mer eller mindre ständigt, men visst var det mer intensivt vår o höst, men det låg liksom alltid hår överallt. Det gör det alltså konstigt nog inte med Zelda utan du kan liksom mer samla ihop det (man måste rulla ihop det) o då blir det som garn. Konstigt, men hon är kanske för liten ännu för att bekänna färg riktigt hur hennes fällning kommer att bli.

Javisst är beskrivningen ovan om att ge katten ett piller underbar - i alla fall om man tycker om djur o har fantasi nog att se det hela framför sig

Det måste vara olika på pälskvalité. Min syster har en långhårig kisse som aldrig har en tova i sin päls trots att hon är långhårig. Hon har inte så mycket underull i pälsen och de långa håren lägger sig som en mittbena på ryggen. Hon är inte någon renrasig kisse.

Själv har jag haft två långhåriga kattor och båda dessa krävde en hel del borstande för att reda ut tovor. Värst var Bamse. När han varit på friarstråt på vårarna så krävdes ofta nästan snaggning. Stackarn, han såg anskrämlig ut efteråt. En gång när han varit borta länge, satt det som en filtad kaka från magen på ena sidan, över ryggen  och ner till magen på andra sidan. Fick klippa med nagelsaxen små små klipp mellan hud och hårkakan. Gissa om det tog tid. Sedan när vi var klara och han skulle gå ut så gick han fram till en buske och backad in under den så bara huvudet stack fram. Det var precis som att han skämdes.

Jag var tvungen att gå upp till byn och tala om hur han såg ut så de inte skulle skjuta honom. Det sprang strykarkattor där uppe så de tog fram bössan så fort de såg en sådan.

Nej ännu tovar Zelda inte i pälsen, utan hon fäller i små tussar som man liksom måste rulla ihop till en garnsträng o sådan fällning har jag aldrig varit med om. Hoppas verkligen inte att Zelda blir en sådan som får tovor i pälsen. Den enda katten som har haft tendens till att få tovor i pälsen var Prinsen. Annars har jag nog haft tur med katterna för det här med katter som får tover i pälsen är inget kul kapitel. Dock har jag aldrig varit med om en katt som inte fäller en massa hår som ligger överallt, utan mer snyggt ligger i "tussar" o måste rullas ihop.

Nu är ju inte Zelda renrasig o säljaren trodde ju att Zelda var av angora påbrå, men det är tydligen att angorakatter är så pass ovanliga att det inte är så troligt. Vad hon har påbrå av har jag ingen susning om mer än att hon påminner inte om en skogis i pälsen, för det här är mer långhårigt o pälsen ligger mer ner än en på skogis. När man ser beskrivning av angorakatter så är hon väldigt lik detta, men tydligen så är det inte så troligt att hon verkligen är det. Alltså inte renrasig, men att det inte är så troligt att hon har angora någonstans i generna. Blandras är hon def. men frågan är alltså vad.

Cessy, vänjer du henne vid att bli kammad? Det har du i så fall igen flerfaldigt när vuxenpälsen har kommit. Den kan vara helt annorlunda mot den hon har nu, även fast den kan fortsätta vara lika lätt som den hon har nu. Min första Lilja (som jag visat en kattunge-bild på i nån tråd) hade lika lättskött bäbispäls som Zelda, men som vuxen var det daglig kamning som gällde! Höst, vår och när hon väntade ungar fick hon tovor ändå - hon tillät kamning endast en gång per dag *suck*

Jag har haft 2 blandras skogs katter. Min första var lättskött, kammade henne bara lite då och då. Sen skaffade vi Sally. Hon fäller bara små tussar som man lätt plockar upp. Det första året kammade jag henne bara lite då och då… men förra våren då upptäckte jag tova efter tova… kammade å klippte och kammade jättenoga, men plötsligt hade hon 2 stora tovor på ryggen som jag tillslut lyckades klippa bort… men det såg ju inte vackert ut.

Denna vintern har hon haft en jättepäls…. å nu måste jag kamma henne helst 2 ggr per dag….. Jag har köpt en speciell underullskam (veterinären rekommenderade det när jag beklagade mej över hennes tovor förra våren) Så i år hoppas jag att jag slipper klippa bort stora tovor….

Jo för tillfället borstar jag henne då o då - dock inte kam eftersom det inte behövs i nuläget inte behövs o Zelda gillar inte att bli borstad alls, men jag inser också att det är en sak hur hennes päls är nu o en annan hur hennes päls kommer att vara som vuxen o att hon måste vänjas.

SusannAlg: Vad är det för borste som du pratar om - är det en sådan som liknar en karda? Finns ju ett flertal olika sorter bland dessa också eller vilken borste är det du pratar om Susann?

Ja, här hemma är Mini notorisk hatare av piller. Hur mycket mat man än döljer dem i. O får man väl i han ett så är det snart uppkräkt igen. Men -- hör o häpna! Förra gången han behövde avmaskas så gick jag till Apoteket, frågade efter pillren (de är bakom disk i Båstad) o då frågade hon om jag inte vill köpa nåt moderna än det jag brukade ha. "Tja, vad kostar det", frågade jag? Visade sig vara 10-12 kr dyrare. "Tillverkaren skriver att det smakar kött och att alla djur tycker om det". Skeptisk blick från mig o tvekan. Men till sist valde jag att köpa den dyra varianten.

Och. Mini. Åt. Utan att protestera/märka pillan o utan att kräkas upp nåt. Halleluja! Så underbart att slippa hela proceduren, som annars tagit timmar!

Appropå knäppa katter så har jag precis lagt in en matta i mitt rum. Har inte haft någon på månader. Varför? Jo, varje gång jag lägger in en nytvättad matta så ska prompt någon kräkas på den! V-a-r-j-e g-å-n-g. Det är så att man blir galen. De dras som magneter till den även om jag är i närheten o försöker putta dem mot det bara golvet. Som ju är mer lättstädat. Vi får se hur länge mattan får vara ifred denna gång…

Jag vet varför man som katt gör det på mattan. För då kan man vika över en flik över det onämnbara man gjort där.

Så gjorde en katt som vi hade för många år sedan. Misslyckades sällan inne men om det hände så var det alltid på mattan och övertäckt med änden av mattan.

Nej, Cessy, det är inte en sådan karda. Det är som en kam, men piggarna är lite annorlunda. Det flyger hur mycket päls som helst när man kammar med den… det blir liksom lite elektriskt… Har en vanlig kam också, men den får liksom inte tag i under-ullen.

Jag har sett den förr, men den tål att läsas igen, helt underbar, och slutklämmen med hunden och köttbullen, he he, jo det är skillnad på hund och katt.

Oj, starckarn BitteS, jag kan se framför mig hur han skäms, det var nog bra att du varnade de skjutglada i byn, ifall att han skulle våga sig dit.

Bitte: jo, så är det nog när jag bara tänker på det. För de försöker rafsa över mattan, men inte alltid. Finns där dock ingen matta går det bra att kräkas på golvet. O då gäller det att vara framme o svabba upp innan nån annan kisse kommer o vill äta det. Blä.

Min far hävdar att får är de mest besvärliga djur att ge piller. Även om man har rör och blåser ner pillren i halsen, samt håller för näsborrarna och stryker över halsen, så spottar de upp pillren när man släpper dem. Så i nivå med katter då.

puffar upp denna gamla goding med anledning av att ämnet varit på tapeten inne i privata forumet - den tål att läsas i repris

Ja det var ju ett tag sedan jag läste den nu o trots att jag vet precis hur historien går så skrattar jag ändå så tårarna rinner. För livlig fantasi antar jag o jag kan se det hela precis framför mig

Den är lika härlig varje gång man läser den. Tack för upp-puffningen.

Denna tråd är också värd att läsas flera gånger.

roflmao. : Ungefär så med vår kisse Sotis. annars kan man lägga en klick smör eller vispad grädde på nosen och samtidigt stoppa in pillret. i munnen. kattten slickar av nosen och samtidigt åker pillret ner.. Har själv provat.

ja det var ett kärt återseende efter din puffning emo 😃