Jag har nog tagit mig vatten över huvudet fullständigt…

Så här ligger det till :)

Jag fick tag i ett mönsterhäfte om irländsk filigranvirkning, dvs. man virkar väldigt sofistikerade smycken.

Problemet jag har är 1: jag kan inte läsa virkmönster, varken på svenska eller engelska som detta är…

2: Jag hatar att virka.

Så, jag bestämde mig då för att jag vill göra dessa smycken men jag ska göra dom på mitt egna sätt,… Jag gör dom med netting/pärlbroderi. 8 löv är fardigställda, en stor blomma påbörjad men eftersom jag har sysselsatt mig med så mycket annat precis samtidigt så är jag inte på långa vägar ffärdig.

Givetvis kommer det att läggas upp bilder här när jag har gjort det färdigt :)

Har dock inte med smycke att göra… men virkningen fick mig att tänka på en duk (blå måsen) för 12 personer som jag håller på att brodera… eller har hållt på i 4 år… he he he… men den ska bli klar någon gång!!

Virkning är inte min starka  sida :) Vi får hoppas att Stinta petar sig hit snart :)

Veronica /Sajtvärd för Smyckestillverkning.ifokus

Uj, virkning är skoj, men ack vilket pyssel! Virkade en mössa en gång. :)

Annars tog jag på mig en ruskigt jobb en gång.. min syster ville ha ett halsband.. ett sytt halsband. Med pärlor förstås. Det tog måååånga veckor att färdigställa.

Oj så snyggt det blev! Vad använde du för stygn?

Hum, bra fråga. Jag vet faktiskt inte vad de heter. Men det är bra enkelt. Vet inte om det går att se hur jag menar här. Var tvungen att välja olika färger så man ser vart tråden tar vägen.

Square stitch :) Ser ut som om det är vävt :) Men jag brukar inte använda det så ofta som jag borde… bara när jag ska göra herringbone :)

Ah är det SÅ det heter! Jag har nog kunnat det där sen jag var 12. O.o Fick aldrig nåt namn på det bara. Men det är som att cykla, glömmer det aldrig. Var länge sen jag gjorde nåt i det bara. Det är så extremt pyssligt.. och värst är när tråden trasslar till sig så illa att det inte går att lösa upp det.. vet inte HUR många gånger det hände med syrrans halsband.. *morr* men jag lyckades fästa ny tråd utan att det syntes allt för mycket. ;)

Det är ett riktigt jobbigt stygn :) Det är därför jag aldrig använder det annat än till basen på just herringbone… det är 2 rader, det hinner inte bli trubbel på 2 rader :)

#4 Jätte snyggt,

väver man det så trasslar inte tråden på samma vis men…då har man i stället alla trådar som ska fästas.

Hur man än vänder sig så….

#10 Ja precis.
Nog för att tråden kan trassla ändå. Men har man bra sytråd (lite grövre och med nåt silkigt om, som ska passa för just pärlsmyckning) så fungerar det oftast felfritt. Fick lite trassel på just det där (svårt att undvika på ett 40cm långt halsband..) men det gick att reda ut varje gång tack vare tråden. Men jag gör INTE om det! Fy sjutton vilken tid det tog..

Jättesnyggt halsband, testade tekniken några varv, det var jättekul!!

Hi hi, inte smycken men dock handarbete, jag har en del projekt som blivit liggande i åratal. En del kommer jag aldrig försöka göra klart, de handlar mest om nästan färdigstickade tröjor, oj vad jag stickade på 80-talet. Men när halsrigningarna inte blev snygga eller ärmarna såg ut som "hej kom och hjälp mig" när de syddes dit då gav jag upp.

Jag avskyr och hatar och föraktar allt som har med att sy ihop stickade eller virkade saker. Det bästa är om man kan sticka så mycket som möjligt i ett stycke, jag plockar gärna upp maskor från en kant eller så eller om man får till det så bra att man kan sy ihop på maskin, jodå jag lovar det går utmärkt.

Jag hade ett paradnummer på 80-talet, en mönsterstickad tröja med pingvinärmar, ett ganska tunnt lite lurvigt garn, varning för trassel, allt i ett stycke, man stickade från hörn till hörn på någe vis, sen behövde den bara monteras ihop från ärmmudd till midjemudd, rakt på, inget ärmhål som blev en stor kula. Jag sydde på maskin och det blev superbra! Hela tröjan blev så bra så att jag fick förfrågningar på att göra två till . Och jag fick till de tröjorna också. Min egen har jag kvar någonstans, kanske kan jag hitta den och lägga upp en bild, för jag är väldigt stolt över den, men varning, den är 80-talsmintgrön .(Har en aprikosfärgad tröja som ligger, färdigstickad men inte monterad, modellen är också 80-ta ingen klassiker här inte. Numera får jag ont i händerna av att sticka och virka så det måste bli mindre projekt.

Annars är det broderier, som jag tycker är kul, men jag har svårt att slutföra, har en julbonad, den har jag hållit på med i säkert 10-12 år, he he, så den blir inte klar denna jul. Och för några år sedan 2004 tror jag det var så beställde jag och min dåvarande jobbarkompis varsin påskbonad, som vi skulle peppa varandra att göra klara, ha tror ni vi har börjat? Icke då och nu när jag börjat med denna hobby så lär jag väl hitta en massa påbörjade mastodontprojekt som jag bara inte orkar göra klart, hehe.

Allamej: Du har ingen bild du kan lägga upp på hur denna teknik ser ut, jag googlade på "irländsk filigranvirkning", enda träffen blev denna tråd!!!!!

mina arbetskamrater frågar mig varenda år i december om julstrumpan jag började brodera åt min dotter 2003 är klar än. den är en sån där riktigt maffigt julig amerikansk julstrumpa med lite roligt och gammaldags juligt motiv sytt på 7x7 rutors väv - 49 korsstygn per kvadratcentimeter alltså så det är ju "några timmars" arbete… och absolut inte tekniskt svårt förstås men kräver gaaanska mycket koncentration för att inte villa bort sig i mönstret och sy fel… men jag kunde naturligtvis ha gjort färdigt den vid det här laget, jag har trots allt sytt två stycken liknande förut och dom var klara samma år jag började på dom - men det var bara det att pärlorna kom emellan . annars håller jag med dom som klagar över själva avslutningen av arbetet - ihopsyningen. jag broderade mycket förut (före pärlorna ) och fålla och sy ihop och sånt var det pestigaste jag visste !

mitt projekt handlar istället om broderi, en vän till mig vill ha sitt favoritishockeylagslogga som broderad tavla. det säger ju sig själv att det inte finns nått mönster… och det tar tiiiiiiid *orka* men men, han har inte frågat efter det hela, så jag gör lite granna på tavlan då och då när jag känner att jag har konsentrationen.

Väldigt vad vi har sega broderiprojekt alla :)

Jag köpte en tavla med ett skepp -91 som jag skulle sy till sambon.

Den är halvfärdig, men det blev ett räknefel nånstans så just nu (läs: de senaste 8-10 åren) ligger den på is, hrm, hrm.

Sen har jag ju en del pärlsaker också, mitt bidrag till Norrskenstävlingen kommer ju aldrig att bli klart t ex

Norrskenstävling?

Ja, det var på PP. Aurora Borealis kanske den hette när jag tänker efter.

Ah! :)

Jag tycker att broderade handarbeten är så snyggt. Det är åtskilliga sådana som jag börjat på men aldrig avslutat. Tex en bred löpare i linne, gjord för att ligga mitt på bordet ovanpå en heltäckande duk, med massor av blomgrupper sydda i plattsöm och efterstygn. Den började jag på, lessnade och lät den ligga något år. Därefter lurade jag syrran att sy på den. Hon tröttnade också så jag fick tillbaka den. Sedan lyckades jag lura en jobbarkompis att göra fördigt den mot att jag stickade något till henne, vad minns jag inte längre. Men hon blev i alla fall klar med den och jag har väl använt duken sammanlagt ca 4 ggr på alla dessa år, pga att jag är så rädd att det ska bli fläckar på broderiet, hi hi. Hur dum kan man bli. Det blir i alla fall inga kaffefläckar på den när den ligger i skåppet .

Jaha, vilka ofärdiga arbeten är det jag har i skåpen…En jultavla som jag sytt några stygn på, doptavlorna till mina barn (omonterade…ojsan! den yngstes är inte ens påbörjad! ), några innetofflor som stickas i remsor är inte hopsydda, typ  48 klädplagg som ska lagas/sys knapp i/läggas upp/bytas dragkedja i/sys om, gardiner som ska sys, två träbrickor som ska lackas (dotra har dekorerat dom), en hel drös med broderade tavlor som ska ramas in, mattrasor som ska klippas…..Tänk så mycket plats jag skulle få om allt blev gjort!

#13…googla på irish crochet…hittar man det inte på svenska så letar man på engelska!!!

#22, oj vilka arbeten jag hittade, så imponerande, vilket jobb.

Du väckte mig  Evahelene, doptavlan!!!! Den hade jag förträngt. Min första systerdotter född -82 fick sin tavla efter ett par år, den "lånade" jag tillbaka när hennes lillasyster döptes, hon är född -84, tavlan är halvfärdig, hur pinsamt är inte det. Just nu frågar dom inte efter tavlorna, men en vacker dag kanske de vill ha dem?