Men lilla Cessy!!!!! Så ska du väl inte känna! Vem är det som brukar vinna en massa i tävlingar…… 

Jag har inte fått den känslan, jag blir istället mycket inspirerad av att se vad andra gör. Men jag kan också bli lite frustrerad när jag ser alla roliga saker som jag vill prova på… när ska man hinna?????

Hade du bott lite närmare mej, hade jag velat att du kom på min pärlträff och visade hur man gör så där underbara armband som du gör!

Ja du, Cessy..jag förstår precis hur du menar, jag har väl inte heller nåt supersjälvförtroende när det gäller sakerna jag gör. Lite bättre känns det när man får sålt sina saker, men på det stora hela så känner väl jag som du, jag lägger ju knappt upp några bilder på mina saker heller…

Men du ska veta att när det gäller skapande av fantastiska, smakfulla saker så är du någon jag ser upp till, verkligen. Grymt imponerad av hur du kan göra dina romantiska skapelser, om jag provade hade det sett pråligt ut bara. Du har din Cessy-stil och den är unik, och det håller nog många med mig om. Tänk bara så många priser du vunnit med ditt skapande, det är inte så många som kan toppa det, och det måste ju innebära att du har nåt speciellt

Kan berätta förresten på pärlträffen så var det en kvinna jag pratade med och hon tog faktiskt upp ett fantastiskt smycke du hade gjort, på tal om mitt rosarmband (jag nämnde att det var inspirerat av dina skapelser, så klart)

Nåt tips för hur självförtroendet ska öka har jag dock inte, tyvärr.Men massor av kramar, så klart! Hoppas du får skaparlusten tillbaka.

Ja, jag förstår hur det känns. Än så länge har jag inte kommit dit när det gäller pärlor (har inte kommit upp till mediokert ens än ). Men jag stickar rätt mycket och endera går jag inte efter nåt mönster eller så gör jag om o anpassar ett befintligt mönster till mitt eget tycke o smak…eller nån annans om det är ett beställningsjobb. Före jul blev det mycket stickat, både beställningar och sånt som jag skulle ge bort i julklapp. Det blev för mig precis som för dig - inga idéer öht om vad jag skulle sticka. Tittade på garnerna men inget "sa" vad det "ville" bli. Men så stötte jag på ett (fult i mitt tycke) bouclégarn som jag haft liggande längst in i ett skåp och tänkte "äh, nånting kan det väl bli". Sedan gjorde mina händer resten - ja ni förstår kanske hur jag menar - det bidde en slätstickad rektangel. När den var klar "sa" den: - Om du sätter knappar längs ena kortsidan så är jag en poncho. Jahaja…jag hade ingen inspiration…nu har jag det!

Så, sätt dig med pärlorna och gör enkla hängen och sånt som inte kräver nån tanke. En dag så upptäcker du att idéerna kommer smygande. Eller galopperande

Cessy, du gör ju grymt fina smycken och har insperat mig många gånger. Men jag förstår vad du menar. Det enda som känns roligt dom senaste månaderna är att sy lite armband. Har gjort fler armband under 2 mån än jag gjort tidigare. Har faktiskt lite panik har köpt så fina halvädelstenar mm och skulle verkligen försöka få till lite halsband. Ska ha en visning för en kostförening på tisdag. Men det är helt blankt. Kommer på lite ideer men går inte att få till det. Men jag hoppas och tror att det är vintertrötthet och att det lossnar ju närmare vi kommer våren. Tänk på alla fina vår och sommarfärger. När man börjar titta på våren och sommarens kläder så kanske man får en liten insperationskick. Håller tummarna att det snart lossnar Cessy.

Been there… done that..

skaparkris är nog något som alla drabbas av förr eller senare… att känna sig mindre kapabel än alla andra och det är skitjobbigt.. Men det är bara att dra på sig sin tjurigaste min och välja något som man aldrg trott att man kunde göra och sitta med det tills det att det sitter.

För om man klarar det… då klarar man ju allt eller hur :)

Och jag sällar mig till din fanclub Cessy.. jag tror inte du har gjort något som jag inte tyckt väldigt mycket om :)

mm…….precis - det är skitjobbigt, för jag ser bara hur duktiga alla andra är o vilken enorm utveckling vissa har o önskar att jag också hade det. Jo jag har tänkt att jag borde sätta mig o sy eller coila något svårare, men då jag satte mig med silverfärgade koppartråden igår så ville sig ingenting o det känns verkligen som just nu har jag absolut ingen utveckling alls. Kommer ingenstans o kan heller inte förmå mig att ens tänka på att göra något tävlingsbidrag. Efter facett cybercrop tog det totalt stopp o det enda jag gör är alltså de där superenkla sakerna som förvisso säljer men………………….*suck* 

Ni är jättegulliga o tackelitack för vänliga ord, men *skakar på huvudet* just nu känner jag mig bara så misslyckad. Är väl därför också som jag inte laggt upp något på PP. sedan cybercrop tävlingen (mitt bidrag till Ziddharta hade jag ju gjort innan i okt. o lämnat in då) o de la jag ju upp senare, men det känns som jag inte har något alls o fotografera o visa upp o det finns liksom inget inom mig som alls går igång på tävlingar o jag saknar det där för det gav en kick även om det inte alltid innebar att bidraget blev så bra, så var det i alla fall en kreativ flödeskänsla, men det finns inte där alls nu. Bara en känsla av att vara totalt misslyckad

Cessy! Inte ska du tänka så! Men jag vet hur det är - det känns helt hopplöst OKREATIVT! (Är det ett ord?)

Jag surfar aldrig efter mönster eftersom jag inte behärskar de små pärlornas värld! Har ett par rör med yttepyttepärlor och de blänger bara på mig ;)
Jag surfar däremot stenar/stora pärlor efter som det är dem jag gillar, jag surfar, surfar, surfar och surfar lite till..
Det här gör jag nästan varje dag! Köpter några pärlor här, några där.. ibland gör jag något direkt när de kommer i brevlådan, ibland får de "ligga till sig" lite i lådorna..
Men jag fortsätter att surfa och surfa.. för inspirationen kommer oftast när jag ser en pärla som jag gillar! :)

Det kommer tillbaka, I know it!

Det du gör är inte alls värdelöst! Jag tycker att dina coralling-armband och andra smycken är jättesnygga, att du har en egen stil och bra färgkänsla, och jag är imponerad av det du gör.

När jag ser hur duktiga "alla andra" är, och hur fina saker andra gör… Jag ser det som en inspiration och man tänker "åh, så där duktig skulle jag också vilja bli en dag". Men man får ju tänka på att Eni Oken t.ex. inte lärde sig att göra sina armband under en natt.

Jag tror att din skaparglädje kommer tillbaka så småningom. Ibland måste man kanske ta en paus från pärlorna… Så saknar man dem så mycket att man blir glad när man får skapa igen… Och man kan inte hela tiden tänka på vad fina grejer andra gör, utan man måste hitta glädjen i det man själv skapar. Vissa dagar har man dock kanske inte tålamod att göra något avancerat… Jag tror även att man kan känna sig lite trött och deppig nu i februari.. Men jag tror alltid att inspirationen kommer tillbaka förr eller senare, när man ser på sina fina pärlor. För visst vill man alltid tillbaka till dem! :)

Jag kände ungefär likadant efter jul men då såg jag ju vedastjärnan och nu tycker jag det är jättekul att sy med pärlor! Det som gjorde det för mig var att börja med en ny teknik!

Men jag håller med alla här uppe! Du gör ju helt underbara saker!

Lycka till!

Ja, sånt där dyker ju då o då av skilda anledningar.Brukar ramla dit själv emellanåt. Inte minst det här med att utvecklas: eftersom jag vill testa så många olika saker sitter jag inte med samma teknik flera timmar om dan vilket ger helt andra möjligheter att utvecklas fort. Känner också igen det där med att när man väl har en halv idé så saknas material o så lägger man ner. Fast man kanske borde säga: ja ha, skulle jag kunna använda den här idén för material jag har hemma? Om inte annat så bara för att hålla igång.

Det här med utveckling, har du försökt att göra nåt helt nytt? Jag brukar få en kick av att testa nya tekniker och material (vilket är huvudanledningen till att köpstoppet är så frustrerande -- att inte shoppa har jag disciplin till, men jag vill ju alltid testa nytt). Det behöver inte vara nåt invecklat, bara det är en ny grej för har man tur hittar man nåt som verkligen känns rätt. Jag älskar böcker just för den sakens skull.

Nya pärlor kan också vara inspirerande. Även om det väl händer att man ibland köper pärlor som sen är så fina att de bara blir liggande.

När det gäller just att utvecklas i sin design kan det vara kul att testa progressions. Eftersom man går stegvis behöver man inte den där stora pressen på sig själv att hitta nåt helt nytt -- det kommer delvis av sig själv genom små variationer. Man lägger på lite för var gång.

Margie Deeb hade en bra artikel om färg i Beadwork (April/May 2007), som kanske vore av intresse. Visserligen gäller det bara just färg, inte resten av arbetet, men det handlade mycket om att se vad man valde för färger och varför. Väljer jag vissa färger av trygghetstänkande? I så fall kanske det lossnar om jag vågar ta steget o använda helt andra färger/färgkombinationer/former. Det låter kanske futtigt att bara fokusera på färg, men det kan vara välgörande att tänka på. Ibland är det nyttigt att sätta ord på sina val och tänka mer teoretiskt på färg över huvud taget.

Kanske du behöver nya inspirationskällor? Då tänker jag både på att kanske titta runt på andras smycken (inte för att kopiera eller imitera utan just finna de där detaljerna som genererar en gnista i det egna skapandet) och på helt andra saker. Naturen är ju min stora källa, liksom jugend o sagoillustratörer. Både i de stora dragen o i de minsta detaljer.

O som sagt -- titta på allt det positiva igen. Vad folk säger om dina smycken för de är verkligen vackra! Och en inspiration för många! Det är så lätt att fastna i det negativa.

Dessutom, som våra lärare på högskolan poängterade, är det så att vi blir blinda för oss själva. Vi ser inte de framsteg vi gör! Alltså, troligen finns där hos dig en viss utveckling, som du dock inte själv ser. Vi får ju inte heller glömma att utvecklingen ligger dels i hantverksskickligheten, inte bara i att variera designen.

Ack, vilket ironi egentligen att jag säger detta. Så hängig jag har varit så har ju inte jag precis följt mina egna goda råd…

jadu cessy vännen, det är ju lätt att skaka på huvet och småle och vifta bort det du säger - du som fått skapargåvan i rikare mått än dom absolut allra flesta av oss . men jag inser att du kan känna så ändå och att då vill du förstås bli tagen på allvar med det! men jag antar att alla även av dom allra mest kreativa har såna här perioder och mer än så är det inte - en svacka som kan ha yttre orsaker som att nåt gjort en väldigt ledsen en tid, eller nåt som gjort en väldigt glad så man inte haft tid och kraft över att fokusera på skapandet - och du har ju varit med om båda nu eller hur? och sen inre orsaker också som att jag förmodar att hjärnan behöver få ledigt ibland helt enkelt. knåpa du på med dom enkla sakerna som ger ett litet kassatillskott så länge och sätt överhuvudtaget inte nån sån press på dig själv att du måste eller borde skapa på din toppnivå - tids nog kommer den inspirationen av sig själv det kan du lita på !

Cessy: Måste du göra smycken? Varför inte göra något annat med dina pärlor. Skapa något helt annorlunda mot vad du brukar göra. Kanske pärldjur, eller som jag gjorde, en knasig "Manolito", bara för skapandets skull. Helt utan krav på prestation och att det måste bli något. Det finns så mycket böcker med "konst" skapat av pärlor av alla sorter. Kanske det kan få dig att komma igång igen och hitta tillbaka till det roliga med pärlor.

Lägger in en bild på en ängel jag gjorde för ett par år sedan. Jag såg en bild och sedan gjorde jag lite på frihand som jag tyckte.

Jag är väl eller har varit i ungefär samma sits som du, Cessy, just nu, så jag förstår precis vad du menar…

Har inte haft någon större pärllust öht sen Facetts cybercrop och knappast lyckats få ihop några tävlingsbidrag, det som jag annars lätt går igång på. Jo, mitt bidrag till Zionesse vintertävling blev till efter flera misslyckanden. I övrigt har jag tvingat mig till att avsluta påbörjade UFOn men minst lika många UFO ligger kvar. De saker jag gjort har mest känts misslyckade. Jag ser iofs en liten ljusning i tunneln för jag har provat på pärlbroderi och tycker tom att det är riktigt roligt så förhoppningsvis är det en vändning.

För egen del tror jag att det är många yttre faktorer som spelar in, många negativa vibbar runtomkring som stjäl fokus och energi.

Sen är det en mörk årstid och avsaknaden av solljus påverkar oss. Samtidig matas vi med negativa nyheter om varsel, arbetslöhet, åtstramningar, bankkris osv och även om man personligen inte är drabbad så påverkas man av det ändå.  

Så man får väl tänka på vad Alfons pappa sa: "Det är bra att ha tråkigt, för hur ska man annars veta att man har roligt. Det måste vara skillnad."

Livet går upp och ner och jag hoppas och tror att den vänder när vårsolen kikar in genom fönstret.

Ta hand om dig.

Åh tackelitack alla. Jo jag hoppas på att ni har rätt o att det går över är väl bara det att jag saknar att få idéer o att gå igång lite o fundera på olika tävlingar o nu bara struntar i dem. Läser inte ens o funderar, men kanske har det sin förklaring i hur det har varit o i så fall går det väl över - hoppas jag i alla fall. Kanske blir det också så att när flödet mer kommer igång så är jag kanske mer redo för lite mer utmaningar igen o förhoppningsvis känns det då som utvecklignen rör på sig lite igen.

Jo det du beskriver i Progression maneki var ju precis så jag höll på med alla corallingarmbanden i höstas, för så fort jag hade gjort färdigt ett så måste jag ju göra ett till o så ändra något lite som jag bara måste prova o det flödet som var då var starkt, men sedan poof tog allt slut. Känner stor lockelse för att lära mig mer coiling men så fort jag börjar leta efter länkar o tuts så tar orken slut o jag blir bara otålig o vill kunna direkt hur man gör problemet är ju också att jag inte kan skriva ut tuts eller mönster o jag kan knappast galoppera mellan köket o datorn.

Fast länken om färger gillade jag. Älskade när jag så paletterna som bildas när man tittar på fiskar o det vore kanske någonting att få inspiration från, för fiskar, fåglar o fjärilar har ju enorma färgskalor. Kanske lider jag också av att alla dessa enkla kedjehalsband med enkla hängen. De är ju så extremt nedtonade o minimalistiska o passar eg. min personlighet väldigt dåligt. Jag är ju ingen "Less is more"-person precis

Fast det här med utvecklingen som står stilla - där vet jag inte riktigt var jag bör sats åt mer på småpärlor o småpärletekniker eller mer åt coilingen. Fast det är coilingen som drar, men då skulle jag nog behöva slå mig ner o studerar lite tuts o då tar det stopp igen.

Fin ängel du har gjort BitteS. Jo man kan göra mer än smycken, men som sagt var så är det kreativa flödet inte det bästa just nu, så där tar tankarna stopp direkt.

Ja ja - det blir väl vad det blir. Det är bara så himla jobbigt o känna sig så missnöjd med något som jag eg. älskar så - pärlorna

Jag förstår vad du menar. Jag försöker titta runt omkring mig. På vad folk har på sig och vad som sälgs i affärer. Ofta får jag ideer och så tänker jag ofta att det kan jag göra bättre. Men ibland så tycker man att allt redan finns så varför ska jag…

Fast igår såg jag ett snygg halsband från SNÖ, Men hade samtidigt på mig ett egentillverkat halsband av liknande genomskinliga "stenar". Det var kul när hon som hade halsbandet sa att hon köpt sitt från SNÖ och jag kunde svara med mitt eget namn som design namn!!

Så får jag säga att jag tycker du är duktig cessy och jag gillar det du gör. Så kämpa på. Det lossnar nog rätt som det är. Om inte annat kan du kanske fundera på vilka pärlor som passar ihop och om de passar ihop hur får man det snyggast??? Så leder en sak till nästa….

Lycka till.

Vet precis :-)

Skönt att läsa denna tråd. Här är så många som förstår. Det är väl det som gör att pärlare är trevliga människor. Jag har inga råd att komma med, skulle behöva några själv :-)

Nu håller jag på med "smycken" för att pausa lite ;-)

Smycken inom citationstecken, för det jag gör är ju inte mycket att hänga i en julagran, och det är inte där de ska hänga heller :-)

Jag brukar bli hjälpt av att gå igenom alla uppmuntrande och roliga kommentarer jag fått från vänner i pärlvärlden.

Hoppas du snart kommer (eller redan har kommit) ur en (förhoppningsvis) tillfällig svacka.

Du vet ju själv att du kan och har en enorm kapacitet, men ibland hänger inte vetskap och känsla ihop.

Fick titta efter när jag skrev det här o ser att det var den 5 feb. i år o det var några kämpiga månader, för det fanns ingen glädje o känsla av kreativt flöde, men jag måste nog påstå att denna perioden är över för denna gången. Inte så att det vimlar av idéer o att jag gör några stora mängder, men ändå har jag numera en känsla av att kunna om jag vill. hm……det där låter som skryt o det är inte riktigt så jag menar det, utan mer menat som att det jag kände att jag saknade när jag skrev ursprungsinlägget inte finns där på samma sätt längre. Jag har förvisso inte kommit in i något kreativt flöde, men det är heller inte jobbigt utan numera handlar det mer om vad jag vill o inte vill göra helt enkelt o det är väl den känslan vi alla vill ha - att vi kan om vi vill. Däremot handlar det inte om att alltid kunna göra en massa superfina alster, för ibland blir det ju bra o ibland mindre bra o det är väl så livet är för de allra flesta av oss.

Än en gång - Tack alla för att ni brydde er.