Och vilket vackert och praktiskt skrin dessutom :) Men jag förstår att du blir glad av att se det :D

Visst är det mysigt att kolla i gamla syskrin jag har mormors, svärmors, min mors och så sist men absolu tinte minst, mitt eget. Broderigarn har jag en hel idrottsbag full, sen en massa väv till olika sorters handarbete som naturligtvis åtföljs av ett räknat mönster.

Jag kommer inte att använda speciellt mycket av detta, men har det hängt med så länge som det gjort, så får det ligga till min dotter, sen får hon låta det ligga …….

En del saker kan man bara inte skiljas från! Jag minns ju det här skrinet sen jag var liten. Mormor brukade hjälpa oss plocka fram så att jag och min syster kunde sy. Det var inte alltid hon hade tyg hemma, då sydde vi i gamla kökshanddukar eller kopieringspapper istället :)

Jag hade en väska med garn att sticka med, men den skänkte jag till Elliots förskola, de visste jag att de bara skulle ligga och blänga på mig i alla fall!

Vilket fint syskrin. Visst är de kul och trevliga. jag har både sytt, virkat, stickat, broderat, nålbundit, knypplat och nu håller jag på med pärlor. Så man kan nog säga att jag är inne på hantverk.

Vilken skatt du fått! Det är en så tjusning med att få gamla saker som man har minnen med. Ofta kan det vara oansenligt i andras ögon men så värdefullt för en själv.

Jag fick ärva min mormor gamla handvevade mangel men tyvärr står den i källaren eftersom den är så stor och otymplig…

"Jag blir glad bara av att se allt!"

Bara det är väl fint. Värmen man känner, när man tittar på föremål, som tillhört kära, nu bortgångna, släktingar.

Att man sen har mycket hemma när man behöver något är toppen.

Jag går igenom mina grejor, när jag behöver något, för precis som flera här skriver, så blir lagret av handarbetsgrejor, större och större.

Jag har min mormors gamla mönsterhäfte. Det är litet och slitet, i storlek 8cm*10cm. Bladen är lösa och från två häften. Det är så roligt med gamla saker. Den bör vara långt över 100 år gammal.

Ja, det är nåt speciellt med att få överta något som man sett sen man var liten. Både för att de är fina o för att de har så många minnen med sig.

Tycker om gamla syskrin, men mitt eget är tyvärr negligerat… Jag fick en gång överta en låda med broderigarner från en bekant till familjen o även om jag aldrig använt garnerna tycker jag mycket om själva asken, som är sådär riktigt gammal (hon skulle ha varit ett antal år över 90 om hon levt idag).