tack för tipset mindfields - jo jag läste om viktor, och jag ger gärna några kronor till nåt så behjärtansvärt när det är såhär enkelt att ge (jag använde sms) lite är trots allt bättre än inget!

Jag valde också SMS, superenkelt, ändå gjorde jag fel så det gick iväg två donationer ;) Jaja, det är till en bra sak!

Ska skicka via sms jag också.. För någon vecka sedan skänkte jag till minne av Sabina http://mittlivsabina74.blogspot.com/

Jag har också köpt boken "Livet kan inte vänta". En mycket fin, känslosam bok, handlar om 3 cancersjuka tjejer.. Hanne, Sabina och Ulrica. Det står lite om den på Sabinas blogg..

Jag tål inte o läsa sådant här eftersom jag gråter floder. Nej livet är inte rättvist. SMS:ade också mitt bidrag o hoppas på att en dag skall komma så småningom då inga barn skall behöva dö i cancer o att försöka bidra en bit på vägen till detta är ju aldrig fel.

nej jag vet inte heller om jag törs gå in på din länk pärlerian, det tar för hårt. man kan inte fatta att alla hemska saker bara får hända i världen, och inget kan man göra mer än att skänka några futtiga kronor. menmen är vi många som gör detta iaf så hjälper det ju ändå!

Jag grät floder när jag följde Sabinas blogg, ja det gjorde jag. Hennes sätt att leva sitt liv..nej jag kan inte förklara. Många beskriver henne som en Krigarprinsessa och det är det minsta man kan säga.. Antalet kommentarer när hon gått över till andra sidan kan nog beskriva hur många hon berörde.. 1660 kommentarer.. Sabina dog den 31 mars 34 år gammal.. Mamma till två tjejer.. Det är så svårt att förklara känslan när man läser där, det är så mycket kärlek. Det ger definitivt en tanke på vad som är viktigt och inte viktigt..

I just detta sammanhang kan jag nämna att svärfar är mycket bättre nu, inte frisk men tumören är krympt och han hänger nog med ett tag till.. t om ätit upp sig… Han kan inte få mer behandling men doktorn trodde det kunde hålla som det är nu ett par år..menmen, ingen vet.. tack o lov

vad glädjande att din svärfar mår bättre pärlerian! vem vet vad som kan hända, men får han iaf ett par år till där han mår ganska bra som ni alla tar vara på på bästa sätt så är det ändå nåt att vara tacksam för - när det nu är som det är menar jag…

det var ungefär så med min morfar, det såg ut som att det var kört men så vände det och han fick ett par bra år som en liten bonus. sen gick det snabbt på slutet. vi var tacksamma för att han fick inte bara leva utan må bra dom där extra åren. och även för att slutet inte blev utdraget.

Ja så var det för svärmor också - läget var hopplöst o obotbart, men detta till trots så vände det så pass att hon i alla fall fick 1½ år i ganska gott skick o sedan tog det inte så många månader innan allt tog slut, men den tiden var ju ändå guld värd både för henne o för oss.

Så jätteskönt att allt bara inte gått i rasande takt o att ni kan få lite tid tillsammans med din svärfar Pärlerian o att ni kan få ett bra avslut av livet tillsammans. Nej man vet aldrig vare sig det ena eller det andra, men det man vet är ju vad man kommer ångra att man inte gjorde o får man en lugnare period i sjukdomen så finns där ju möjlighet o göra det där som man annars kommer att ångra att man inte gjorde o det är ganska gott i själ o hjärta efteråt om man får lite av det gjort.

Låter positivt att det är bättre med din svärfar nu, Pärlerian. Även om det inte innebär obegränsad tid måste det ju ändå vara skönt att han mår bättre nu o att ni kan få lite mer tid tillsammans.