Ja, och……..

en massa lättroade människor :-(

Över 4 minuter, som kunde använts till något roligare ;-)

Hehe, ja jag är lättroad, det var mannen i gul tröja som var droppen. Pojkarna skrattade också, det var bara Vega som satt helt allvarlig hela filmen!

Heja Vega :-)

Då är jag i alla fall inte alldeles ensam :-)

Tja jag fixade också det fram tills han i gul tröja- vilket skratt men sedan var det väl mer eller mindre roligt, fast det är klart att man inte kan låta bli o skratta till mellan varven. Fast hon i rosa känner jag igen på så sätt att ibland kan jag också få sådana där fullständiga skrattsammanbrott så att jag skrattar så att jag inte får luft. Fast inte så ofta, men det är då som jag skrattar så att jag gråter o de påstår ju faktiskt att folk som kan skratta också läker/helar sig själva på ett helt annat sätt än när man har svårt för det. Fast å andra sidan kan det vara rätt plågsamt att inte få luft

Ja, han i gul tröja hade ett helt osannolikt garv, där föll jag nästan, men jag ramlade annars dit på den magra killen i lilaaktig tröja. Det garvet gav mig andnöd, och då kom skrattet från mig, liksom tjejerna efter honom.

Jag har också varit med om att skratta så jag inte får luft, och tårarna rinner, men efteråt så kan man inte förklara vad i hela världen det var som var så roligt. Det är som att det roliga bara fanns just då och sen är det bortblåst, det blir aldrig lika kul när man försöker förklara.

Var väl lite uttråkad just nu så jag skrattade inte ihjäl mig, men det är härligt att höra riktigt hjärtliga skratt, och jag är övertygad om att skratt kan få en att må bättre, är bara lite dålig på att följa råden om att skratta.