Tja, först o främst har väl pärlor alltid funnits där. Som liten var det ju jättekul o till o från har jag alltid haft pärlor till smycken eller nabbipärlor hemma. På mellanstadiet började jag ett tag drömma om att bli guldsmed/smyckesdesigner, men det kändes ju som nåt inte vem som helst kunde bli. Som att man måste vara speciellt, typ rik/medelklass eller kallad eller nåt. Det fanns inte på kartan att jag skulle kunna ta t ex en kurs i silversmide. Då fanns ju inte dagens stora utbud av pärlor i Sverige eller Internet där man kunda lära sig att det visst går att syssla med silversmide o smyckesdesign utan att vara rik eller speciell.

Jag pysslade mest med måleri o sånt som liten. Sen tog skrivandet över. Målandet trappades ned då. Sen trappades skrivandet ned pga av allt pluggande. Hela tiden gillade jag pyssel o gjorde ditten o datten. Det var just pysslande, att göra olika saker själv o pynta, inte att jag lade ned min själ i en specifik hobby. Nån gång köpte jag nåt smyckeskit på Panduro. Gjorde nåt länkat smycke. Vid tillfällen blev det kanske nåt enkelt hänge, som jag gjorde själv. Men smyckestillverkning o pärlande hade jag egentligen inte börjat med.

Inte förrän stormen Gudrun. Det var nämligen den kvällen jag installerade vårt bredband o för första gången kunde jag surfa riktigt fritt (innan använde jag skolans/universitets eller bibblans datorer). Det gick ju inte att gå ut så vi fick hålla oss inomhus den dan -- o då passade jag alltså på att installera allt. Vi fick bara två pyttekorta strömavbrott under stormen så det funkade bra.

Jag vet inte riktigt varför jag fick impulsen att googla pärlor, men jag hade ju fingrat lite på dem de senaste åren när jag varit på Panduro. Första träffen jag fick upp var Pärlplatsen o de kommande dagarna skrev jag ut hur mycket som helst från den sajten. O jag klickade mig därifrån vidare till nya sajter med instruktioner, butiker (långt, långt ifrån så många som nu), tidningar. Jag fastnade direkt!

Det var som jag funnit det perfekta mediumet för min kreativitet. Pärlandet o smyckestillverkande -- det är ju inte alltid samma sak, de två -- har definitivt gett mig mycket av det som målande en gång gjorde. O jag insåg att jag bättre gillade att skapa o titta på smycken än att faktiskt bära dem. O ju mer jag håller på, desto mer förlora jag mig i alla detaljer: material, former, finishar, färger, tekniker, historia, kultur.Det är en hobby -- livsstil? -- som kan växa hela, hela tiden.

jag har alltid varit kreativ och pysslat med allt möjligt ända sedan jag var liten.

men pärlorna har inte intresserat mig förrän på senare tid, typ dom senaste två åren… en kompis dotter fyllde 12 år o när jag frågade vad hon önskade sig så svarade hon pärlor.

jag kunde inget om sådant men jag köpte lite olika pärlset och hon blev glad =) hon ville att jag skulle pyssla tillsammans med henne så det gjorde jag… o på den vägen är det..=) det slutade med att det var jag som satt o pärlade medans 12-åringen såg på… o jag fortsatte o pärla o pärla även när hon tröttnat och gått därifrån.. =) jag var fast..

insåg mer o mer hur otroligt kul det var att köpa pärlor! hur oändligt mycket läckert det finns! bara o sitta o sortera dom o titta på dom var skoj =)

hade på mig mina smycken och fick förfrågningar om att göra till vänner o bekanta som blev intresserade så det gjorde jag.. fick lite betalt.. o kom på att en butik vill jag ha =) så strax efter min pärldebut så öppnade jag en hobbybutik…

så.. min karriär startade med att jag köpte en födelsedagspresent till en 12-åring 

Hur det kom sig att jag började finns ju att läsa i "Om sajten" :)

Jag har alltid handarbetat, med bla stickning och sytt korsstygn.

Jag började med grönländskt pärlbroderi för ett par år sedan, 2004 efter jag sett en fin ljuslykta på tradera.

Jag tänkte att det är ju roligare att ha om man gjort den själv…

Fastnade på grönländskt pärlbroderi ettag sen kom förfrågningar om att prova att göra smycken av en kompis.

Sen dess 2007 är jag fast på smyckena, i alla dess olika tekniner och former.

Idag åker jag runt på marknader/mässor och säljer mina smycken med framgång

Jag handarbetar en hel del, virkar o stickar. Jag såg nånstans att det fanns hemmagjorda stickmarkörer, så jag testade att göra några och upptäckte hur kul det var att pilla med dessa små fina pärlor. Så jag beställde lite pärlor o tillbehör och på den vägen är det.

Jag som inte har tålamod annars, tycker det är svårt att slita mig från pärlarbetet. Nu har jag ju inte hållit på mer än kanske ett halvår och provar fortfarande många olika tekniker, även avslut o sånt. (svårt ibland)

Inte så lång historia kanske, men det är min historia i korthet.

Jo jag har nog också alltid pysslat med något (någon form av s.k. hobby) o i min bakgrund finns också ett antal korststyngstavlor m.m. o numera fattar jag inte att jag orkade. Fast jag har några tavlor kvar som ligger o väntar på att intresset skall vakna på nytt o vem vet - kanske en dag

Jag har också alltid varit en "pyssel-människa" sytt, gjort kort, titt-skåp, ritat, målat… osv. Men att jag började göra smycken får jag tacka min kompis Annika för. Hon jobbar på CCHobby, och 2006 kom hon hem en runda till mej med en hel kartong med div. utgående pärlor…. å frågade om jag ville ha dom….. Ah.. smålänning som man är så tackade jag ju inte nej… tänkte att mina töser kanske kunde sysselsätta sej med det…

Så hon visade mej lite hur man gör med klämpärlor, pärlnålar osv. (….hon hade SÄKERT en liten baktanke med att ge mej pärlorna … fniss för nu har hon ju fått en trogen kund…..)

Ett år senare började jag med att ha kurser i smyckestillverkning…. så nu är det jag som lockar in folk i pärlornas värld…

Jag har alltid hållt på med pyssel och hantverk. Stickade mycket ett tag, virkade, sydde lite kläder, broderade och började med knyppling.

Sen för ungefär, lite mer än ett år sedan(kanske två? har dålig koll på tiden), berättade en vännina att hon börjat göra smycken. Så hade vi ett smyckes tillverknings möte(i en förening jag är med i), där hon visade vad hon höll på med.

Så började jag, fortsatte hemma och började titta på internet. Samtidigt började jag visa vad jag gjort och till min förvåning köpte folk av mig. Så jag är fortfarande lite nybörjare och provar mig fram. Gillar att testa nya tekniker. Så blir jag även glad om någon vill köpa av det jag gjort. Det ger i alla fall pengar att köpa nya pärlar för.

Hej!

Jag har mest läst (spionerat ) hittills och inte skrivit så jättemycket. Men jag bidrar gärna med hur det kom sig att jag började med pärlor.  Jag har också varit en pysselmänniska - har broderat mycket korsstygn som yngre. Jag skulle på bröllop i september 2003 och hade en ny fin klänning som jag inte hade nåt bra smycke till. En kompis syster hade då börjat med pärlor och erbjöd sig visa hur jag kunde göra ett smycke som matchade klänningen. Sagt och gjort. Halsbandet blev jättefint och i samma veva visade hon mig hur hon gjorde andra typer av smycken. Och jag fastnade totalt! Satt halva dagar i sträck och bara trädde!  Snacka om beroendeframkallande! Men jag insåg ganska snabbt att hennes stil egentligen inte var min, så då tröttnade jag. Pärlandet låg nere i nästan ett år men sen började jag experimentera lite och lite till. Och vips hade jag hittat min stil! Sen dess har jag kört på med det, stått på marknader, haft smyckespartyn och kurser. Just nu ligger jag lite lågt eftersom jag har fått sambo, nytt jobb och dagspendlar = nästan ingen fritid. Dessutom ska vi gifta oss i augusti! Fast det är ju klart att jag har gjort min egen tiara!  Och servettringar av sötvattenpärlor (puh!). Har man inte jobb så gör man sig!

Jag har gått igenom en massa pysselfaser i mitt liv. Började virka när jag var 10 år. När jag dränkt släkten i dukar övergick jag till att sticka, mest tröjor. Sen började jag sy kläder och brodera. Därifrån så övergick jag till lappteknik, och det träsket har jag ännu inte riktigt kommit ur, trots att pärlorna tagit över rätt mycket.

När jag var hemma hos en kompis för 2-3 år sedan så hade hon precis gått en smyckeskurs. Hon visade mig hur man gjorde ett enkelt halsband av lintråd. Därefter började jag leta på nätet, handlade utan att veta vad jag borde ha…

Sen upptäckte jag en lokal pärlbutik och såsmåningom blev det en smyckeskurs där. När jag inte kunde förverkliga alla idéer jag fick så började jag sälja på jobbet, och nu är jag riktigt fast, med smycken och glasfusing…

Jag har alltid pysslat med något men blivit uttråkad efter ett tag av allt utom att måla och att pärla…

Tyvärr tar det ju lite plats att ha saker framme och medans barnen var små var det inte att tänka på mina intressen alls…

Pärlorna har alltid hängt med i bakhuvet ändå och sedan ett par års tid är det nästan bara det jag sysslar med fast igår köpte jag nya färgburkar iallafall… Hihihi!

Det jag gillar mest med att göra smycken är att man kan komma och gå litegrann…Ta det när inspirationen kommer…Jag kan börja med nåt och lägga det på hög om det blir tokigt, sen komma dit igen med nya ideér och fortsätta…

Tid och plats har alltid varit svårt att få ihop, ensam med 3 barn, men nu har JAG fått en egen pärlhörna så nu är det bara att sätta sig när jag har lust!

Överlycklig!! Katti

Jag vet int ehur jag började, men det jag kommer ihåg var att jag berättade för en vän att jag funderade på att börja pyssla med ngt och hade sett lite i slöjddetaljers katalog och hittade en liten passion, och min vän sa att hon hade massor av saker  för detta som hon hade i gymnasiet för ett projekt och fick det mesta av detta och så började jag.
men har såååå många intressen och jag älskar hålla på med händerna, så skyller på mitt valoon blod :P

Jag började med pärlor för några år sedan när min dotter kom hem med en krokodil som hon gjort på den skola hon var lärare, (tror jag det var). I alla fall så sökte hon på pärldjur och fick fram den franska sidan med 3-d djur på Nya Pärlplatsen. Så började det hela. Bläddrade runt lite och tittade på alla vackra smycken i galleriet på PP och blev lite sugen. I början var det mycket rocaillepärlor som köptes. Sen har det bara ökat både med inköp av pärlor och andra tillbehör.

Jag har väl alltid gillat att pilla med småsaker, ju mindre desto bättre. Så då passar väl pärlor bra. Annars stickar jag mycket. Nu för tiden mest raggsockor. På 70- och 80-talet virkade jag dukar på löpande band. Ett tag hade jag pippi på stickade dukar. Ju tunnare garn desto bättre blev resultatet.

Jag började pärla sommaren 2008 när en sommarjobbare tog med sina verk till jobbet och visade upp. Snart hade vi dragit ihop några tjejer som ville lära sig och då höll hon en liten kurs för oss och visade hur man gjorde halsband, örhängen, armband. Mest genom att jobba med kedjor, öglepinnar mm men det var riktigt kul. Sen låg intresset nere under hösten men på våren började jag buda hem lite pärlor via Tradera och hittade även till Pagoni och Bara Pyssel.

Nu har jag en egen hurts full med pärlor och en plats vid skrivbordet som är bara min. Jag producerar på löpande band, har sååå många idéer i huvudet som måste ut. Mest pärlar jag men stansar även tags och jobbar med kedjor/kedjeämnen. Jag funderar på att börja sälja och starta eget hobbyföretag för jag inser att detta är en passion som inte tar slut i första taget.

Det började så smått med nabbipärlor jag gick i kyrkans Juniorer och fick tillverka grytunderlägg (i peyote-teknik! det ni…). Senare blev det nabbi+nabbiplattor, så fick jag ett barn som hade problem med finmotoriken och då var nabbi oslagbart! Men så - 2002 tror jag - fick jag veta att det skulle starta en kurs i Grönländskt pärlbroderi i traktens garnaffär (som även sålde Gütermann-pärlor) och anmälde mig till den. För 2 år sedan "blev jag med" internet och en systerdotter tipsade mig om Pärlplatsen. Sedan har det bara rullat på!

Puttar upp tråden då många ännu inte har skrivet (de har kanske missat tråden) hur det kom sig att de började med pärlor

I början av 2006 flyttade jag och sambon från Gotland upp till norrland. Detta pga att min ena syster fått diagnosen cancer och jag ville vara så nära henne jag kunde för hjälp och stöd. Sa upp mig från en fast tjänst på gotland, behandlingshems för vuxna kvinnor, där det pysslades minst en gång i veckan…..allt mellan himmel och jord.

Min syster har alltid varit en kreativ person och hon berättade om smyckestillverkning och att hon hade material, så att vi kunde pyssla med det när hon blev bättre. I samma veva halkade jag in och blev återförsäljare för smycken - hade ganska täta smyckesvisningar etc.

Smyckesföretaget slutade med hemförsäljning och la ut sina smycken i butiker, så jag fick sluta som återförsäljare. Men hade tyckt att det här var jättekul och inspirerande - å stor i truten som jag är  så tänkte jag att det kunde väl inte vara så svårt att fixa såna där smycken på egen hand…. Syrran hade ju berättat hur kul det var att göra egna smycken!

Sen kom en period med mycket sorg och sorgearbete - min syster dog juni 2007, min systerson (en annan syster) dog augusti 2007 (cancer)… En bror gick bort sommaren 2008, men då hade jag redan hittat mitt andrum, min lisa för själen, nämligen pärlorna..

Det där tog hårt och jag kände att jag måste sätta igång med nått för att skingra tankarna, göra nått… Har alltid pysslat med olika hantverk, har nog provat det mesta tror jag…har bl.a. haft kaninfarm med angorakaniner och spunnit eget garn samt vidareförädling av både ull och skinn. Jobbat som textillärare års. 3-9 under några år etc. etc.

Så det var fram med Panduro åsså tok-beställde jag massor.. Internet-knäppis som jag är, så blev (och är det fortfarande) många, många timmar framför skärmen.

Så man kan nog säga att det var min bortgångne systers förtjänst att jag hittade till denna ändlösa och fantastiska värld!

så fruktansvärt du drabbats med att förlora dina nära och kära shigne ! men det måste kännas som en tröst att du var där hela din systers sista tid här på jorden, och att du på nåt sätt känner hennes närvaro här i pärlornas värld

*kram*

Oj det var en tragisk historia som ledde in dig i pärlornas värld Shigne, men sedan måste det samtidigt vara ett gott sätt att minnas din syster på. Håller med dig om att pärlorna är ett gott andrum för själen o ett sätt att kunna skapa o vara kreativ på som gör att man kan glömma allt som man inte vill tänka på. För mig är pärlor o en ljudbok perfekt, för då existerar ingenting annat än just pärlorna o boken.

En mycket tragisk historia, men skönt med trevliga minnen från din syster. Kram!