Jodå, jag drabbas… med jämna mellanrum typ jämt.

Om det är borta, helt tomt på idéer så brukar jag börja med nåt av mina andra hantverk. På så vis så blir jag så otroligt uttråkad av att göra det ( det finns en orsak till varför smycken är vad jag gör) att jag börjar fantisera om vad jag skulle kunna göra i smyckesväg.

Eller gör nåt nytt, Pärlbrodera en liten väska tex.

Annars så finns det ju fimo, virka smycken, torrtova smycken ect. Eller skulptur av något slag.

Kolla Betsy Youngqvist (stavning) och hennes kreationer. Du behöver ju inte göra dom lika stora som hennes….

Som du vet skapar jag mycket för den sociala biten här. För min del är det, som för så många andra, att jag oftast vill hålla på att "göra" något. Med tanke på hur roligt det var med min kalendertråd förra året, så längtade jag efter denna. Ni är ju så snälla med era kommentarer och då är det så roligt att försöka få till en ny grej hela tiden. Innehållen i paketen ligger framme, jag vänder och vrider på dem. Rätt vad det är så får jag en idé. Mina saker räknar jag sen med blir liggande.

När vi hade utmaningarna på Pärlplatsen stimulerade de också kreativiteten. Roligt att göra något själv och roligt att följa andras försök.

Hoppas du på något sätt kan återfå glädjen med skapandet. Du gör alltid så fina saker, så det är tråkigt om den tillverkningen har gått i stå.

Hoppas någon annan kan komma med bra tips.

Cessy, brukar du inte ha sådana här svackor när du tycker att ingenting händer och att du i princip är orolig för om du är på väg att lägga av med pärlandet/skapandet? Sen brukar det säga plopp och du får full fart igen Eller har jag helt fel?  Du får göra som allamej säger, gör något annat ett tag, du kanske har material så du kan sy nån julkula?

Allamej: Googlade o såg en massa fantastiska bilder o ser varifrån du har fått det här med ögon o att du vill ha dockhuvuden. Helt fantastiska skapelser som jag gärna tittar på, men det rycker tyvärr inte i en endaste liten skaparnerv.

Problemet är att ingenting väcker skaparlusten. Även om jag tvingar igång mig så går det inte att känna den minsta glöd o glädje. Har en hel del glascabbar jag borde göra o har lyckats göra några i varje fall, men känner mig inte glädjefylld av det jag skapar så som brukar komma, bara jag väl går igång.

Emo: För mig är pärlorna bara en källa till frustration o de känns nästan bara som de är i vägen. Jag har försökt lägga dem framför nosen, med sånt jag borde skapa, men det funkar inte. Jag undviker helt enkelt noggsamt platsen där de ligger tills jag städat undan dem igen.

Får helt enkelt inte lust att skapa av någonting o jag tror att detta hör samman med att jag känner mig så begränsad. Att jag skulle vilja skapa större saker med glas men inte kan det p.g.a. min ekonomi. Så förvisso är detta ett lyxproblem o jag känner mig som en bortskämd barnunge men problemet är då att trots att jag har massa material både då det gäller pärlor o glas så vill inte inspirationen eller lusten infinna sig o jag kan inte trigga igång den som jag brukar göra.

Fru Pärla: Jo jag brukar ha svackor, men ofta kan jag då tvinga igång mig o känna lite lust då, men nu är den liksom helt borta. Dock är det fullt möjligt att om bara julen är över så kanske jag kommer igång igen sedan när allt väl är nerplockat. Fast då brukar jag istället få en depperiod innan våren kommit igång riktigt. Jag känner mig alltså inte deppig eller mår dåligt nu utan bara totalt kreativitetslös o energilös. Finns inga idéer alls i skallen om vad jag skulle vilja skapa.

Finns det inte annat skapande du kan hålla på med så länge. När det känns som ett måste, då fungerar det inte. Om du gör något annat roligt ett tag, så kommer nog lusten till pärlorna tillbaka. För min del är det ju lusten att göra mer med prp som har blivit vilande, men det har ju sina rutiga orsaker och randiga skäl. (gammalt uttryck som jag inte sett eller hört på många år)

Jo övergången till glas har ju gjort att intresset för pärlorna svalnat, men jag hoppas att jag så småningom ska kunna kombinera glaset o pärlorna i pärlbroderier. Fast då blir det typ tävlingssmycken för att sälja sådant går liksom inte o så tappar jag inspirationen för att ens försöka, för just att det känns osäljbart på förhand.

Jag har alltid älskat glas enda sedan jag var barn o jag tror alltså att jag har tappat lusten så totalt för glaset eg. inte beror på att jag tröttnat på glaset i sig, utan jag har tröttnat på att känna mig så begränsad i mitt skapande. Vill ha nya utmaningar o kunna skapa mer o eftersom detta i daxläget är omöjligt, så blir det helt enkelt blivit totalstopp. Hittar ingen inspiration eller lust för att testa något annat heller, men jag håller tummarna för att antingen cabbelusten återkommer eller att jag hittar något annat.

Jo Emo - det är ju inte så underliggt att din prp-lust är vilande, men det du har åstadkommit med prp-pärlor är ju å andra sidan helt fantastiskt. Du har ju åstadkommit så otroligt mycket med dessa pärlorna som är en guldgruva för andra som vill skapa med dessa pärlorna. Förstår mer än väl att det gör ont att allt fick ett sådant trist slut, men roligt att du i alla fall har hittat lusten att skapa med vanliga pärlor istället. Jo det utrycket brukar jag också använda mig av faktiskt (rutiga orsaker o randiga skäl)

Jo Betsy hade väldigt mycket att göra med dockhuvudena men Laura McCabe är skyldig till ögonen :)

Men jag skojar inte med ull. Torrtovning är väldigt kul sätt att bi av med div. frustrationer och sen kan man göra i princip vad som helst.

Ja, inte är det lätt när man kör fast och inte kommer vidare, på något sätt.

Du ska se att rätt som det är vänder det.

Allamej: Betsy hade ju något med ögon (ögat i handen) men visst hade Laura McCabe ganska mycket mer o ögon på ett annat sätt. Henne har jag liksom mest förknippat med swarrisar o att infatta dessa på ett annat sätt, men när jag googlade henne såg jag ju en hel del ögon

http://www.google.se/search?q=Laura+McCabe&hl=sv&prmd=imvnsob&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=tN_dTofTN4mK4gTLmPXlBg&ved=0CCkQsAQ&biw=1600&bih=1075

Ull har bara Joakim (Han hade 1 termins ullslöjd på mellanstadiet) sysslat med o tyvärr kan jag inte uppbåda minsta lust för att testa Fast det gäller å andra sidan allt, för ingenting känns som det får mig att komma över tröskeln att ens vilja försöka

Goldenbeadcat: Jo jag hoppas på det, för annars blir allt bra trist

jag har olika sätt att tackla situationen…

det ena är att faktiskt tillåta mig själv att avstå från skapande ta en gamal bok som jag läst tidigare eller en ny lockande slänga mig på soffan och helt enkelt läsa tills lusten återkommer det gör den förr eller senare. eller se nån långdragen serie då brukar det brja klia i fingrarn a efte ett tag och tex en virkning måste fram för att sysselsätta fingrarna och så är jag tillbaka i skapandet igen.

Nästa är att åter tillåta sig själv att INTE skapa men fokusera mycket på en person man tycker mycket om, en person man vill göra glad en person som har det svårt elelr liknande och tillslut brukar det komma upp ett smycke eller någon sak jag kan sy etc som jag TROR skulle göra den personen glad och då gör jag saken och ger bort den helt enkelt och den känslan brukar driva vidare till mer skapar lust.

nästa alternativ är att se till att komma på en pärljunta med lite andra galningar bara den sociala biten brukar dra igång att man ialalfall gör något.

Själv tröttnade jag nog mycket på glaset när jag inte hade någon användning för cabbarna direkt. inga bra kanaler för att sälja dem, häromkring finns det för många billiga kina alternativ på glas samt att många fusare finns på marknader etc. men nu kliar det i glas fingrarna igen för jag vill ha fler cabbar att LÖDA in.. och jag vill lampworka men det får bli efter bebisen är ute…

Laura har en massa olika…

Jodå - jag kan tvinga mig till att göra o vissa känns då bra o annat mindre bra, men det tar förbaskat lång tid just för att jag inte får igång glöden o känslan, utan bara att jag måste göra det helt enkelt. Får inte heller igång den där flowen av att vilja skapa mera, utan gör bara precis det jag behöver o i ett sabla snigeltempo. Tror också att det förrutom att jag känner mig begränsad också hänger ihop med att det jag gör inte känns så säljbart, som du säger Mmadeit - med Kinaglas kan man ju inte konkurrera

Skönt att du säger att det inte är ngn depp, Cessy! Det var det första som dök upp i mitt huvud, när jag läste ditt inlägg.

För mig kommer o går lusten att pärla…el sticka, el sy el baka. Eftersom det är en hobby kan jag tillåta "skoven" att komma o gå, vet ju att det går i perioder o huvudsaken är att jag har *ngt* för händer.

*Men*…stress är Den Stora Döden för kreativiteten, har jag märkt. Har väl alltid haft mkt omkring mig men det har liksom hört till det normala livet i den fas vi är i just nu, först äldre föräldrar, småbarn på det o de sistnämna hänger ju med i huset ett bra tag. Lägg därtill dålig ekonomi, svårigheter att få jobb…

När sedan hela vårt liv brakade ihop, då precis *allt* hände på en o samma gång…då la jag av med allt. Under perioder med lite o mer "lagom" stress kunde mina hobbies få mig att slappna av o ge mig vila från det tråkiga men när det blev för mkt funkade ingenting! Jag kunde inte ens läsa för jag varken kände för det o så funkade inte min hjärna…jag kunde inte hålla tråden. Filmer…jodå…men retade mig mest på de "banala problemen" som uppstod där…o deckare…ofta barn inblandade o vår son fick ju självskadebeteende o talade om att ta livet av sig… Nä, inte ens deckare, som jag *älskat* sedan barnsben, gick att se. Bara det att inte ens orka göra det som tom var *gratis* gjorde att jag stressade upp mig mer, för jag visste ju att jag på ngt sätt måste slappna av!

När det sedan kändes som om det började gå åt rätt håll vågade jag kika in i mitt pysselrum igen o planera för en upprustning. Vi hade använt det som förråd o det ser fortfarande ut som hejsan därinne, men innan dess vågade jag knappt titta åt dörren till…det gjorde för ont att inte "ha känslan". Att vi ibland låg över gränsen till ekonomisk ruin gjorde ju också sitt till…

Nu är det roligt igen men jag aktar mig för att ta mig vatten över huvudet. Försöker tänka ut vad jag allra mest vill göra/lära mig. Försöker hålla mig på mattan o inte ge mig på alltför svåra projekt även om det är det jag vill (har alltid siktat högt när det gäller handarbeten…o fallit hårt!)… Försöker hålla koll på hur jag mår innan jag börjar, stressnivå, värk, ögonen…

Förstår så väl din känsla…att vilja men ändå inte vilja…motsägelsefullt så det förslår o ingen som inte själv hör till "vår" skara förstår hur det känns.

Själv har jag försökt vända våra problem till ngt gott. Har haft tid till rannsakning av både mitt liv o "meditation" över vad livet egentligen går ut på. Naturligtvis famlar jag fortfarande i mörkret men alla motgångar har styrkt mig på ngt konstigt sätt. Nu vet vi iaf att vi som familj har en otroligt styrka o håller samma i tufft "väder" o bara det är ju en otrolig kick. Jag har lärt mig oerhört mkt på vägen o försöker se motgångarna som ett mkt värdefullt bagage. En hel del av erfarenheterna kan jag nu använda för att hjälpa andra som nu är där vi var o det är kanske det som var meningen.

Oj, nu blev detta en essä om vårt elände…hamnade i ett "flow". Men ville nog få dig att förstå att jag förstår hur du känner det. Som du säger; "ett I-landsproblem"…men jag misstänker att du…o några till här är som min son, "särskilt begåvade", för er del inom det kreativa området. När man då inte får el kan ägna sig åt det hela kroppen skriker efter, stänger man av helt enkelt. Man behöver ständiga o nya utmaningar, nya saker…finns då inte ekonomi, tid o kanske också ork…el att omgivningen rackar ner på ens kunskaper/intressen…*shutdown*!

Jag tror att du undermedvetet upplever en stressituation iom att "känslan" är borta o att du hamnat i en spiral där den situationen hela tiden "göder" sig själv. Det är ngt som du öht inte själv är medveten om o så snart du tänker ngt negativt om blingandet…ekonomi, har inte tid osv…göder du till stressen lite extra. Försök affirmera o afformera kring det, tänk t ex; "oh så roligt, snart blir det helg…då ska jag…så lyckligt lottad jag är som fått den här gåvan att skapa…" osv. *Om* det sedan av olika anledningar inte går ska du försöka tänka "so what…det här är ju också viktigt o det var nog inte meningen att blinga den *här* helgen…det kommer fler lediga dagar!"

Fattar du vad jag menar med mitt bludder!?

Jag tvingar mig själv ofta, som nu, jag tänker testa nåt nytt, en bangle och jag har inte den blekaste hur jag ska få den att hänga snyggt på handleden när jag måste kunna dra den över handen för att få på mig den… men… det är där jag sätter hjärnan på jobbet så den får flura på det.

Och Cessy, ärligt så kan jag säga att dina fusade saker skulle sälja som smör på etsy. Om du gör smycken av dom så sälj dom på Adorna, är det en cab, sälj den på etsy.

Ni som fusar här inne är så otroligt duktiga att det ni behöver är större möjligheter att sälja era saker, kanske göra något beställningsjobb…

Men när man tror att lusten är helt borta så är den bara på semester. :)

Ang länkarna…*suck*! Betsy Y…*OJ - mig GILLA*! Men det skulle ta mig år att göra en sådan grej…o så mkt pärlor som går åt…

Å andra sidan har jag några slaktade Barbies som ligger o skräpar…inte mina tösers grej det där med Barbie…

Jag söker efter dödade barbies :)

Jodå jag fattar MaMaMade o där du är inne på det här att när man inte har ekonomi för något. När man inte kan fortsätta o vidarutvecklas, få nya utmaningar, så stängs flödet av o intresset är svårt o uppbåda o samma sak gäller för mig om det känns som jag inte kan sälja något - då dör också mitt intresse för att göra den saken, men allra viktigaste är den här känslan av att hela tiden vidarutvecklas. Ett steg till o så testar jag det o det o …. Nu känns det väl som att där helt enkelt inte är så mycket mer o lära med att fusa i en burk o då dör intresset.

Fast jag vill liksom inte det ska dö, för glas är det roligaste jag har gjort o där finns sådana massor kvar att lära, att testa o massor av tekniker att behärska, men tyvärr återstår det inte så mycket mer av detta så länge jag burkfusar. Dock ska man ju vara medveten om att det är inte bara en ugn som ska köpas in, utan sedan kostar den också o köra (elåtgång) o den måste vara tillräckligt stor för att jag ska kunna göra mindre fat, vaser, skålar, ljusstakar. Då kostar det genast också betydligt mer i glasåtgång o så då formar o annat material som då också behövs. I o med att jag inte ser att jag skulle kunna sälja sådant som fat o skålar m.m. någonstans så kan jag ju inte ens drömma om att ett sådant inköp av ugn någonsin skall komma att bli ekonomiskt försvarbart.

Så då säckar jag ihop o tappar glöden för inte ens cabbarna är säljbara i någon större utsträckning. Jag tycker eg. jag är billig med dem. Många tycker jag är för billig (Gäller speciellt de som tillverkar själva o vet kostnad o tidsåtgång för att skapa den typen av cabbar) men de som ska köpa tycker att jag är för dyr. Dels jämnför de då med kinesiskt glas men också med mängden av andra fusare som fusar sitt glas 1 gång sedan är det klart.

Missförstå mig inte - burkarna kommer alltid behövas. Om än att jag skulle behöva köpa 2 nya för dessa är ganska slitna nu. Men jag kommer alltid behöva bättra på o slipa till. Lägga fler lager m.m. på cabbarna o fusa om o då är burkarna väldigt bra att ha. Men för att kunna göra större saker o lära mig mer o nytt, få utmaningen med att skapa i glaset behöver jag större ugn o det köpet kan jag aldrig göra ekonomiskt försvarbart eller finansiera allt som jag då behöver för att skapa i denna ugn o då går luften ur mig. Glöden att skapa falnar o kommer inte igång även då jag ff. kan tvinga mig att göra cabbar.

Nå det är som sagt var ett lyxproblem o många har ju mycket värre problem än så med sitt skapande. Så jag hoppas att jag kommer igång igen o kan uppbåda ett större känsla o glöd igen för skapandet av cabbarna. Att det ger något o att jag återigen känner "bara en cabbe till", för det är den känslan som driver en famåt. Att man vill skapa mer o att det att skapa ger tillfredsställelsen som jag nu tyvärr saknar.

MaMaMade: Skönt att allt vänt så pass nu att du återigen känner lust o skapa o att du känner att både du o din familj gått stärkta ur den svåra tiden o jag håller alla tummar o tår för att det värsta nu är över o att ni går en ljusare framtid till mötes.

Precis…omständigheter…för en del går det kanske…de viger sitt liv åt att jobba *all* övrig tid för att ha råd till det de verkligen vill göra. Men om man inte har den möjligheten pga andra omständigheter… Dygnet har ju trots allt bara 24 h!

Tack Cessy! Jodå, visst kommer vi att fortsätta åka på smällar men jag tror inte att vi ngnsin kommer att hamna i samma svåra situation igen. O nu kan jag (försöker jag) se klarare på andra, faktiskt inte så viktiga, saker…problem…som uppstår. Finna ro i att det viktiga är att man försöker o gör så gott man kan, vi är bara människor!

Cessy, jag känner igen det jag med. Jag brukar acceptera att det är så för nu, för det brukar komma tebax. Bara hänga med tills lusten är tillbaka. Se det som att så länge du inte vill pyssla slösar du iaf inte pengar på att köpa pysselsaker! ;)

Jodå, visst har jag och har haft svackor i mitt skapande.

Jag gör nog lite som Allamej, prövar något annat ett tag, är jag less på pärlorna kan jag scrappa eller vad som helst.

Dock kommer (eller har hitills alltid kommit) lusten till pärlorna alltid tillbaka, det kan ta olika lång tid.

Jag tror på tålamod även om det låter trist, man vill ju gärna ha något att göra under tiden.

Hoppas det vänder snart!

Cessy, du behöver en hemsida där du kan visa upp dina cabbar och där folk kan handla av dig. Om en cabbe bara flimrar förbi i flödet på Facebook eller på ett forum så hinner man inte bestämma sig för ett sådant köp. Det kan ta flera månader ibland, cabbar är ju inget man köper på storpack och förbrukar tre om dagen, utan man måste fundera lite och komma på vad man vill göra med den. Om man då inte vet vart man ska gå för att hitta bilder på de cabbar du har på lager just nu blir det inte av.

Men framför allt behöver du anmäla dig som hantverkare till Facett så att du kan sälja dina cabbar "live" där

Noora: Jo det är du inte den förste som säger o det är väl det jag måste satsa på att göra har jag en känsla av. Kan bara ingenting om hemsidor o koder eller hur man bygger sidor o så backar jag ur igen, lite förvirrad o vet inte i vilken ände jag ska börja. Blir väl då en blogg så småningom, för det är ju mindre ambitiöst än en hemsida o bör väl vara steget lättare o handskas med - förhoppningsvis i alla fall.

Tyvärr ska jag inte till facett, utan om jag åker på pärlträff till Stockholm nästa år så blir det först till PUSS. Det kostar trots allt lika mycket att resa upp till eventet som det kostar att bo o vara med på träffen. Så jag måste välja ett av dem. Nu vet jag inte hur det känns då när platserna till PUSS släpps - om jag känner mig tillräckligt "med" o inspirerad för att känna att jag kan ta tillvara en träff., men detta står ännu skrivet i stjärnorna.

Jag hoppas givetvis att lusten o insperationen ska komma åter o tack alla för att ni bryr er trots att det eg. är något av ett lyx-problem. Jag satte mig o tittade på mitt glas, som jag faktiskt har en fantastiskt god ordning på o vet ni. Denna goda ordning o att allt är så undanplockat är faktiskt något av problemet. 

Jag behöver ha saker utspridda o lättåtkomliga. Jag behöver kunna se vad jag har - i alla fall det översta (god ordning = allting överst) När allting är prydligt nedstoppat o undanlagt så får jag krerativitetstorka. Så jag hoppas nu något som jag inte hoppats direkt innan. Att Göran får ett rum färdigt till mig nere i källaren inom de närmaste åren, så att jag kan få ha mitt glas framme i precis sådan oordning så att andra shippar efter andan o jag får mitt kreativa kaos som jag bara röjer bland då o då o dessutom kan stänga dörren om eländet

Att ha allting prydligt undanplockat o nedstoppat leder i o för sig till att man väldigt lätt hittar saker o ting, men jag behöver kunna se vad jag har o inte prydligt nedstoppat. När jag ser mitt glas, så känner jag plötsligt lust att göra någonting med det, men så ebbar lusten ut, för då måste jag ligga o krypa för att ta fram den lådan o den lådan o så in med den lådan o fram med den tredje o så skall allt undan igen *stön*

Med glas är ju denna goda ordning av nöden framtvingat, så att där inte ligger glassplitter o annat som vare sig människa eller djur kan göra sig illa på. Så nu drömmer jag om ett rum med bord som jag kan bre ut allt på o hyllor att ställa allt på o så hoppas jag ju att kunna få plats med alla pärlor också därnere med mer ändamålsenlig hyllsektioner än den röran jag har ute i förrådet idag. För dels behöver man ju ytor för att kunna bre ut allt på, men man behöver också ytor så att det faktiskt går o stoppa undan saker som just nu inte känns så aktuella, men som ändå ligger lättåtkomligare än att man ska behöva kräla på golvet o leta i backar o lådor av olika slag.

Det är bara att konstatera att för god ordning inte är bra för min kreativitet o om jag då känner mig som nu lite frustrerad o begränsad av burkarna, så blir det här med att allting är så prydligt o snyggt undanplockat en hämsko helt enkelt. För lusten till att skapa med glaset finns kvar. Det känner jag tydligt när jag väl ser det. Så det kommer nog o släppa igen o snart är jag igen i mer inspererad anda o inte som nu när jag bara gör beställningar.